Hej! 
Har lite frågor då jag funderar på att också åka som utbytesstudent. Vet du hur man kan på något sätt veta att man är "redo" ? Funderar på att åka efter tvåan men inte helt hundra på att jag är redo för allt vad ett utbytesår innebär, trots att det är något som verkar väldigt kul. Ska man bara känna det eller ska man ta steget iallfall? Har stor beslutsångst om jag ska åka nu eller om jag ska åka efter gymnasiet. 
När anmälde du dig? Och när tror du att du tycker att det är lämpligt att anmäla sig senast? 

Ursäkta för så många frågor! Hoppas du orkar svara, kram på dig!

Jag bestämde mig för att åka redan när jag var liten... Har alltid vart ett USA fan! Min kusin åkte efter nian hon med, och hon hade ett jätte bra år, så ville jag också göra det! Men när jag verkligen bestämde mig var i augusti förra året, då jag sa ja till att börja processen. Jag kan vara ärlig och säga att jag var livrädd när jag sa ja. Jag ville men ändå inte. Just för att jag är den personen som måste ha allt på mitt sätt, och att allt ska vara som jag vill ha det annars få det va! Jag var helt enkelt rädd för att pröva något som jag inte hade någon aning om!

Men jag gjorde det ändå, för jag visste att jag ville idet innerst inne. Sen pendlade det under året som gick. Ibland var jag jätte sugen på att åka redan dagen efter, och ibland ångrade jag mig. Jag minns att jag ångrade mig när alla från min klass började prata om gymnasium. Men det gick över fort! 

Det ända tips jag kan ge är att: gör det för dig själv och ingen annan! Känner du att DU vill åk!!! Tveka inte då, utan tänk positivt! 

Hur många minnen du skapar, hur stolt man är när man nått mål linjen som då är när du klarat det! Språket som du kommer lära dig flytande. Jag ser bara det positiva nu, jag är här och ska göra det bästa av det. 

Jag anmälde mig rätt tidigt, men om du känner att du behöver tid kan du vänta tills tidigt nästa år! Men jag ville anmäla mig tidigt så jag kunde ställa mig in på det psykiskt! (Men sån är jag haha)

Efter gymnasiet är det ju inte High school längre utan collage, vilket är dyrare och då bor man på skolan.

Var nog inte sån stor hjälp, men alla är olika. Jag är den som gråter efter 1 vecka utan mamma. Klarar du dig längre än så från dina föräldrar är du definitivt redo! Det kan jag lova!

Jag har inte gråtit över mamma än, och det har gått en månad.